Måndöttrar

Det här inlägget tänkte jag tillägna till en serie som länge var mina favoritböcker:
Måndöttrar

 Detta var den första bok jag läste som involverade någon sorts mytologi. I det här fallet, romersk.

Den handlar om tjejerna som beskrivs på bilden, som då är måndöttrar. Eller för att förklara lite djupare: döttrar till mångudinnan Selena, som skickade sina döttrar som skyddsänglar till människorna efter att Pandora öppnat asken och släppt ut all ondska, aka Atrox.

De är alltså gudinnor med olika krafter - samtidigt som de är 15-åringar med vanliga bekymmer.

Jag började läsa den när den kom ut på svenska (2003) och längtade varje gång tills nästa bok kom ut. Efter den 8:e boken kom det inga fler - här i Sverige. Men tack vare Internet kunde jag beställa dem på engelska (Daughters of the Moon). Den sista delen (nr.13) kom ut 2007.

Nu när jag har börjat att läsa om dem tycker jag att de är lite mesiga. De är så otroligt ytliga!

Vilken 15-åring skulle bete sig så liksom?

Men å andra sidan är karaktärer ofta yngre än de borde vara i vissa böcker...

Något jag tycker Lynne Ewing (författarinnan) gör väldigt bra däremot är beskrivningarna. Böckerna utspelar sig i Los Angeles, och det beskrivs väldigt noggrant med kvarter, butiker och områden, utan att det blir alldeles för jobbigt för oss som aldrig besökt L.A.

Speciellt matställena är häftiga att läsa om. Man kan nästan känna dofterna av de olika maträtterna.

Hon lyckas även väldigt bra med att porträttera de olika karaktärerna, varje bok berättas från en av döttrarnas perspektiv (förutom 2 st). Och det är verkligen duktigt, eftersom de är så olika.

Ett annat plus är prologerna. Början av böckerna inleds alltid med några sidor av en kort, mytologisk berättelse, som på nåt sätt vävs in i bokens handling.

För er som är mer intresserade av egyptisk mytologi kan testa en annan av Ewing's serier: Sisters of Isis - endast på engelska. Finns bara i 4 delar eftersom den inte sålde så bra.